Klubbar för frimärkssamlare

Både nybörjaren och den mer erfarne samlaren av frimärken har nytta av att gå med i en förening. För nybörjaren är det ett sätt att få hjälp med alla de frågor man har i början. Mär man blir lite mer erfaren får man hjälp med att köpa in eller byta märken, med värderingar och mycket annat.

Riksorganisation, allmänt

Den största riksorganisationen är SFF, Sveriges Filatelist Förbund. Det förbundet bildades redan 1886, när frimärken i Sverige inte funnits mer än något decennium. Förbundet har drygt ett 100-tal lokalklubbar och cirka 4 000 medlemmar. Förutom att de stödjer lokalklubbar har SFF också en aktiv bevakning av omvärlden, och har kontakter med motsvarande organisationer i andra länder. Man ger också ut tidningen Filatelisten.

Om man går med i en lokalklubb, ansluten till SFF, får man tillgång till hela SFF:s nät av kunskap.

Riksorganisationer, specialiserade

De allra flesta som samlar frimärken kommer ganska snabbt att specialisera sig inom ett mindre område. Det är för övrigt en nödvändighet, ingen samlare kan greppa hela området. För specialiserade samlare finns ett stort antal specialförbund, som till exempel:

  • Asiensamlarna, för samlare med inriktning på länder som Kina, Tibet och Japan
  • Rysslandssamlarna med inriktning på ryska frimärken.
  • Islandssamlarna som grundades 1962 är förstås ett specialförbund för dem som samlar på isländska frimärken. Island är ett populärt land bland svenska samlare.
  • Hembygdsfilatelisterna, som specialiserar sig mot en viss ort eller geografiskt område. Inom detta område samlar man filateli i en bred betydelse, det vill säga inte bara frimärken, utan brev, vykort och andra postala försändelser.
  • Häftessamlarna, som förstås är en specialförening för dem som koncentrerar sitt samlande på häften

Även de samlare som är medlemmar i ett specialistförbund är oftast även anslutna till det allmänna förbundet SFF

Starta klubb

Om man börjar samla frimärken och vill gå med i en klubb är det oftast så att närmaste klubb ligger långt borta. Det är egentligen bara om man bor i en någorlunda stor stad som man kan vara hyggligt säker på att hitta en klubb nära sig själv. Närmaste klubb kan man exempelvis få fram genom att ringa till SFF.Nu finns alltid alternativet att själv starta en klubb. Det är faktiskt inte så svårt, och man kan få en hel del hjälp från SFF med förslag till stadgar med mera. Många föreningar startar för övrigt ofta som en studiecirkel, och det fungerar alldeles utmärkt även för en klubb för frimärkssamlare. Om man startar med en studiecirkel får man grundläggande kunskap om frimärken, massor med tips om inriktningar, verktyg och album, och de som deltar i studiecirkeln är sannolikt intresserade av att vara med i en klubb.

I en nystartad klubb vill man förstås gärna ha med åtminstone någon medlem som har erfarenhet. Det behöver inte vara något stort problem, en liten annons i lokaltidningen kommer man ofta att få fram lämpliga personer som kan vara beredda att hjälpa till, i alla fall i uppstarten.