Tvätta frimärken

Nya (oanvända) frimärken behöver naturligtvis ingen extra behandling, utan kan monteras direkt i album eller hur man nu förvarar frimärken. Dock finns det många samlare som köper det som ofta kallas kilovara, det vill säga frimärken som har använts och som sitter kvar på en bit av kuvertet som klippts loss.

Vanligen är kuvertbiten inget man vill ha, utan man vill få loss frimärket. Notera att det dock finns fall när man bör spara även det omgivande papperet. Ett vanligt exempel är om stämplingen är vacker eller ovanlig. Då kan det finnas all anledning att spara hela pappersbiten.

Äldre frimärken – tvätta/blöta

Äldre frimärken går att blöta upp så de släpper från underlaget. Med äldre menas den typ av frimärken med gummering som man blötte innan man satte dem på brevet eller kortet. För nyare frimärken används allt mer andra lim som inte kräver fuktning, och som därmed inte tas bort med tvättning/blötning.

För att blöta loss dessa äldre märken lägger man helt enkelt pappersbiten med frimärket i en skål med ljummet vatten. Märkena skall ligga tills de i princip lossnar av sig själva. Med en pincett kan man plocka upp dem ur skålen. Även om det är en tråkig uppgift bör man bevaka märkena under hela proceduren. Vissa frimärken, stämplar eller papper kan missfärga vattnet och riskerar att missfärga hela den satsen. I ett sådant fall får man blöta bort sådana märken separat. Märken som inte vill lossna helt kan man ta bort med pincett, men man måste vara mycket försiktig. Särskilt tandningen skadas lätt om man är för hårdhänt.

Bortblötta märken läggs med bilden nedåt på en gammal dagstidning för att få bort det mesta vattnet. Tidningen måste vara gammal, säg mer än en vecka, eftersom tryckfärgen ofta inte helt har torkat på nya tidningar. Om man läser en dagsfärsk tidning blir man ofta svart om fingrarna av tryckfärgen.

När märkena legat en stund på tidningen, säg upp mot en halvtimme, så lägger man dem försiktigt på en plastfilm med klistersidan nedåt mot plastfilmen. En bra plastfilm för ändamålet är så kallad OH-film, som man använder för att göra egna bilder till OH-projektor. När filmen är full med märken eller när alla märken är utplacerade lägger man ett läskpapper ovanpå och sist några tunga böcker. I stället för läskpapper kan man även använda ett par tidningssidor.

Nya frimärken

Nya frimärken i betydelsen frimärken som produceras nu och framåt kommer i allt högre grad att förses med helt andra limsorter. Dessa lim gör att man inte behöver blöta frimärket, och det går heller inte att tvätta bort. Denna ändring beror till stor del på andra produktionsmetoder, men även på att postverken vill förhindra fusk. Numera stämplas frimärken mycket sällan, och det innebär att frimärken som blötts loss har fullt värde igen.